Analyser

Nedan presenteras tankar och funderingar som föreningen tagit fram

Punkt.mannen

Punkt.mannen är en tragikomisk berättelse om hur två invandrarungdomar, plötsligt och något brutalt, görs medvetna om sin egen socio-politiska verklighet som Invandare i ett post-kolonialt Sverige.

Punkt.mannen ställer provokativa frågor om invandrares Svarthet och svensk Vithet, om psykisk alienation och mindervärdeskomplex, och andra frågor som berör identitet, stereotyper, xenofobi och rädsla.

Makt

Vi utgår ifrån en maktanalys, dvs. att vi lever i ett samhälle, som skapar positioner som över- och underordnade i olika maktordningar (exempelvis vita/icke-vita, man/kvinna, äldre/unga, etc.).

Alienation

Vi menar att över- och underordning i dessa system, har psykiska konsekvenser i våra liv, att överordning exempelvis leder till känslor av skam och skuld, och underordning gör ont och är förnedrande. Vi menar att dessa känslor i sin tur leder till att vi tar avstånd från oss själva eller blir främmande för oss själva.

Rationalisering

Vi menar att vi inte gärna erkänner vår alienation på ett intellektuellt plan, att vi hellre rationaliserar vårt tillstånd (dvs. att vi hellre utvecklar ett tankesätt som rättfärdigar att vi tagit avstånd från oss själva). Vi menar att denna rationalisering oftast innebär att vi vänder våra blickar bort från oss själva och det som rör oss närmast (som bedöms som oviktiga frågor), och att vi istället vänder våra blickar mot andra och sådant som är oss fjärmast (som bedöms som viktigare frågor).

Mental kolonisation

Vi menar att ett långt liv i alienation och ett envist blickande mot andra och sådant som är oss fjärmast leder till att vi fyller våra medvetanden med ord, tankar, synsätt, teorier och kunskaper, som i saknar relevans i våra egna liv. Vi menar att detta leder till att vi tappar fotfästet och ankring i oss själva, och slutligen skapar en förståelse av oss själva, vår vilja, våra behov och vår verklighet med andra än oss själva som utgångspunkt.

Frigörande pedagogik och organisering

Vi menar att vår frigörelse kräver att vi värdesätter oss själva och att vi vänder vår blick åter mot oss själva och det som rör oss närmast. Vi menar att vår frigörelse kräver att ”vi gräver där vi står”, utforskar och sätter ord på oss själva och det som rör oss närmast. Vi menar att detta frigör oss från alienation, rationaliseringar och metal kolonisation, och ger oss kraft att ta ansvar för oss själva och det som rör oss närmast. Vi avser att ta denna kraft tillvara och av denna kraft skapa vår egen framtid.

Krabbmentalitet

Postkolonialt Perspektiv

Vi utgår ifrån en föreståelse av oss själva som kreoler. Med det så sätter vi oss själva i en postkolonial kontext, och sätter ett extra ljus på det postkoloniala perspektivet. Prefixet ”post” bör förstås som ett deklarerande av att koloniala och rasistiska tankemönster lever kvar i vår samtid och fortfarande präglar oss, psykiskt, ekonomiskt, politiskt, socialt och kulturellt. Prefixet ”post” bör också förstås som en strävan att övervinna och överskrida koloniala och rasistiska tankemönster.

Vi använder oss av det postkoloniala perspektivet, för att på ett enkelt sätt tala om vad det exempelvis innebär att växa upp som icke-vita i ett vitt samhälle, eller på ett effektivt sätt komma åt fenomen som internaliserad rasism, självhat och mindervärdeskomplex.

Postkolonialt Perspektiv är en Facebook-sida som delar nyttig information. Till höger listar vi de senaste inläggen.

Miryahm Moli har delat Africanqueens inlägg med gruppen: Postkolonialt Perspektiv. See MoreSee Less

Glöm inte att idag demonstrerar vi för våra bröder och systrars liv. Vi ses idag på Sergels torg kl 13:00.

View on Facebook

Många unga i Orten upplever att de är skyldiga till motsatsen bevisas och inte tvärtom.
Berättelserna är många om hur polisen dumpat unga i skogen på natten för de hängt ute sent på torget och med “fel” personer, om hur polisen bemött unga med rasism och blivit kallad för ord som blattejävel/luffare.
Berättelserna är många och därför är vi några som bestämt oss för att skapa ett instagramkonto där vi kan dela dessa berättelser för att vi ska förstå hur stort detta problemet faktiskt är och kunna ge ett bredare perspektiv av debatten som förs kring "trygghet" i Orten.
Har du en berättelse du vill bidra med?Maila oss på polisbrutalitetiorten@gmail.com eller skicka meddelande på instagram @polisbrutalitetiorten.
Du får vara anonym om du vill.

Logotyp: Tara Salim & Aftab Soltani
See MoreSee Less

View on Facebook

Mer om Black Friday.
Vi-skogen har gjort nedan annons för att en ska sätta in en slant och köpa skog istället för att köpa prylar. Tanken är god.

Men annonsen är urusel. I stället för att använda det vedertagna "Svart fredag" använder sig av eufemismen "mörk fredag" vilket, genast, rasifierar hela konceptet. I den kontexten använda sig av "mörkt" som negativt, och "ljust" som positivt tycker jag är helt olämpligt.
Att vi vita, genom våra pengar ska rädda världen, gör inte annonsen bättre.

Vad tycker ni?
See MoreSee Less

För bara 20 kr kan du plantera ett träd i östra Afrika och skapa en bättre framtid för både lokalbefolkningen och planeten. Bättre REA hittar du inte i år! Klicka här för att skänka 20 kr o…

View on Facebook

Jag var lite sen till ett möte på Marx i tisdags och kan inte sluta må dåligt av vad som hände efteråt – Det är sånt här som gör att man får ångest – när jag och två andra kvinnor samlades i ett hörn av rummet för att umgås lite innan vi åkte hem. Tre kvinnor; en pensionär, två medelålders. Två vita, en rasifierad.
Vi hinner börja prata med varandra och har suttit en kort stund tillsammans när en man i övre medelåldern, mötesordförande, larvar fram och tar över samtalet med rätt irrelevant information ämnad att höja den tilltalade över de icke tilltalade. Han avbryter sonika utan bryderi och tar upp den vita medelålders kvinnans uppmärksamhet efter att kort hälsat på den vita pensionärskvinnan men hoppat över mig. Jag är van, så jag sträcker demonstrativt ut handen och säger HEJ, han tittar på mig, och tittar bort. Jag tittar på den av kvinnorna som han tilltalar. Hon tittar i bordet. Han står där och håller låda i tio minuter under vilka han konsekvent undviker att erkänna min närvaro. Trots att hans blick flera gånger landade på mig och jag försökte hälsa varje gång. Det är uppenbart att han kom för att störa, och strategin är den gamla vanliga: Visa makt och rubba kvinnornas relation genom att utdela rang, som vi ska hålla oss inom även efter att han gått.
Här satt vi, och följde kolonialismens ordning: lät den vite mannen komma undan med
– Sexism
– Rasism
– Härskartekniker
utan att någon av de två vittnena agerade eller ens visade att de reagerade. Alla tre av de vita säger sig arbeta för feminism och antirasism. Ingen av dem agerar synligt i den riktningen, givna tillfället.

Vi har lite att jobba på, med våra postkoloniala perspektiv.
See MoreSee Less

View on Facebook